You host the parasite, we'll hold your televised suicide

Det här med drömmar är spännande, eller hur? Jag drömmer inte så ofta, eller rättare sagt jag kommer oftast inte ihåg mina drömmar när jag vaknar (för vi drömmer ju varje natt) men när jag väl gör det är de fruktansvärt detaljerade.

Inatt var jag en bonde som levde på ca. 17oo-talet, jag hade en liten gård med ett litet hus, en liten lada & mina kor. I drömmen hade jag gömt mig i ladan med min enda ko jag hade kvar, något hade hänt som fått de andra att försvinna eller dö men jag vet exakt inte vad. Vad jag visste däremot var att en typ utav fara var påväg och att jag behövde gömma mig. Uppför backen emot mitt hus kommer en massa zombies springades! Usch det var hemskt äckligt. Och då jag inte ville dö genom att bli uppäten utav en zombie så tände jag eld på ladan jag stod i, allt hö & halm tog ju fart direkt och ladan var övertänd på bara någon sekund. Zombiesarna(?) sprang runt runt ladan jag stod i, de kände luktan utav mig men vågade inte ta sig förbi elden, jag kunde se igenom springorna i väggen hur de desperat suktade efter att äta mig. USCH! Elden tog tag i min kropp och det gjorde fruktansvärt ont, men ändå så var jag helt lugn eftersom det var såhär jag ville dö, min kossa lade sig ner i halmen och tog ett sista andetag och jag kände att jag var påväg att dö. Och jag dog, i drömmen. Det var inte så att jag vaknade när jag dog, utan jag dog! Det var inte hemskt alls, det var helt ok och inte alls läskigt. Det är så jag kan tro att det är vad som händer när man dör på riktigt.

Jag ville mest skriva ner det här för min skull, för annars skulle jag glömt bort drömmen imorgon. Jag ville spara den någonstanns så jag kan läsa om det om några månader eller till och med år.


Foto: Linn Löwes

Kommentarer

Skriv något sött plx :)

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0