Fan vad trött jag är på att det ska vara så synd om folk hela tiden, det är piller & diagnoser åt alla jävla håll. Och oftast så fattar inte läkaren det, aight? Nej, det här är inte riktat emot någon jag är bara så trött på att läsa & höra om det hela tiden. Get a grip & live your life instead. Går man runt och tänker att man är sjuk så mår man klart som fan inte bra, doh. ;>

Har du sett The Matrix filmerna? Ibland (ofta?) undrar jag om det är så det är, varför inte liksom. Tänk om allt som händer inte är på riktigt, tänk om det här vi är inte är vad vi egentligen är? Jag läste en jätteintressant kurs på Umeå Universitet som handlade om just det här, det var en filosofikurs på engelska och den var så äckligt intressant. Tänk om vi kan tänja på gränserna och bryta oss fria, vill vi det? Jag så är nöjd så nöjd, vill jag se verkligheten?

Egentligen så undrar jag över varför jag egentligen bloggar, varför jag vill "visa upp mig" inför främmande människor. Jag tycker om att skriva, ja. But who doesen´t? Däremot tycker jag inte om att dela med mig utav mig själv, jag är egentligen väldigt privat.

Skulle jag kunna vara 100% ärlig och visa upp mitt sanna jag? Nej, det skulle jag nog inte göra.
Har jag någonsin gjort det? Nope.
Är jag rädd för att folk inte ska tycka om mig? Neej, så är det inte.
Skäms jag över mig själv? Hell no!

Then what´s the problem? Mwah, jag vet inte. Jag tror jag ska lägga mig tidigt ikväll, så jag kan sova lite på saken. Ibland är saker och ting så himla krångliga, som tankar och funderingar. Jag tänker för mycket, det är mitt problem och det vet jag. Ibland tänker och funderar jag så mycket så jag får ont i huvudet och det känns bara tungt och irriterande, ändå får jag aldrig svar på vad jag funderar på för det finns ingen som har svaret. Knep. Nog med EMOSTUFFS, hahaha. Nu blir det sängen, gn suckers!